Viveca Bosson, Folke Holmér, Erik Lindegren & Egon Östlund: Halmstadgruppen, Stockholm 1970 (omarbetad upplaga av 1947 års version), katalognr 84, Viveca Bosson (red.): Halmstadgruppen 50 år, Halmstad 1978, avbildad i svartvitt sidan 57 (med titeln: Kvinnan vid källan), Viveca Bosson (red.): Halmstad - Berlin - Paris - Målarresa genom 20-talet, Halmstad 1984, avbildad på helsida i svartvitt sidan 215 samt på sidan 214, Mjällby konstgård: I Légers ateljé, utställningskatalog, Halmstad 1994, avbildad i svartvitt sidan 159 (omnämnd med titeln: Brunnen i St Paul), Viveka Bosson: Erik Olson - En sökares vandring, del 1, Halmstad 2001, avbildad i svartvitt sidan 114, Viveka Bosson: Halmstadsgruppen - Ett kraftfält i svensk 1900-talskonst, Halmstad 2009, avbildad i färg sidan 30, Prins Eugens Waldemarsudde: Erik Olson - En sökares drömmar och visioner, utställningskatalog Stockholm 2011-2012, avbildad i färg sidan 54 och omnämnd i verkförteckningen sidan 213, ., ., - Kvinna i landskap , ., I början av februari 1924 begav sig kusinerna Erik Olson och Waldemar Lorentzon till konstens huvudstad Paris för att träffa den varmt beundrade Gösta Adrian-Nilsson - GAN, som de redan träffat hemma i Sverige fem år tidigare, De två unga fattiga men konsttörstande kusinerna från Halmstad fann sig snabbt tillrätta i Montparnasses konstnärskvarter, De bosatte sig i samma hus som GAN på 86, rue Nôtre-Dame-des-Champs, där även Fernand Léger hade sin ateljé och konstskola, Académie Moderne, Första mötet med denne konstnärsgigant blev en betydelsefull vändpunkt i de båda svenskarnas konstnärskap, Kusinerna började studera vid Académie Moderne och tillhörde Fernand Légers allra första krets av elever, Erik Olson lärde sig av sin läromästare att bygga upp arkitektoniskt och koncentrerat samt att använda sig av alla tillgängliga plastiska former., ., Paris var vid denna tid en konstnärsmetropol där det fanns gott om förebilder för unga ditresta konstnärer och där de hade möjlighet att personligen träffas och ta lärdom av varandra, Bland andra träffade kusinerna landsmannen Otto G, Carlsund som tog med dem till mytiska platser som Le Dôme Café, La Rotonde och senare även La Coupole, Platser där avantgardet och den intellektuella eliten möttes, Men till slut tog pengarna slut och Erik Olson tvingades återvända till Sverige för att samla ihop medel för att kunna återvända till Paris, 1927 kunde han återigen resa ned och kom då i kontakt med mer puristiska inriktningar, Han fick bland annat chansen att möta den holländske konstnären Piet Mondrian i hans ateljé och även Amedée Ozenfant i dennes hypermoderna ateljéhus, ritat av Le Corbusier, Intrycken kom från många håll och under åren 1927-28 målade Erik Olson flera verk i sträng kubistisk anda., ., 1928 träffade Erik Olson, genom konstnärsvännen Christian Berg, skulptören Sophie Louise Bille-Holst, född grevinna Trolle-Wachtmeister, som bjöd honom på hans första resa ned till Sydfrankrike, I början av april anlände de till Provence och den lilla byn Saint-Paul-de-Vence, Erik Olson blev hänförd och han skrev till sin bror Axel: "Jag lever ett idealiskt liv borta från all världens oro och buller [...] I fjärran blånar Medelhavet och en oändlig himmel välver sig över landskapet [...] Färgskalan är övervägande silvergrön genom de många olivträden; fikonträdens kritvita rytmer och jättelika kaktusar i blågrönt gör tavlan enastående, Rytmiken är vilt dynamisk, jag känner mig lycklig och fri och längtar inte efter boulevardlarmet", De bodde i ett hus utanför byn, som tillhörde ett nunnekloster, tillsammans med Bille-Holsts dotter och barnjungfru, De båda konstnärerna njöt av härliga dagar, genomsyrade av arbete och frihet i lycklig förening., ., I auktionens målning Kvinna i landskap, utförd under vistelsen i Saint-Paul-de-Vence, skildrar han med en abstrakt uppfattad idé byns fontän, I den konstruktiva kompositionen håller han sig strängt till geometrin men integrerar även organiska växtformer i form av en palm, Färgskalan går i silverskimrande toner i olivgrönt, blåviolett, terrakotta, ockra, sienna och umbra med inslag av rött, Målningen kan ses som en poetisk hyllning till den modernistiska konsten.