Jolin - Nerman, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1957, katalognr 142, I slutet av 1800-talet och några decennier in på 1900-talet återgav konstnärerna sitt Stockholm i mycket skiftande framställningar, allt efter sinnelag och individualism, Sida vid sida arbetade traditionalister och nydanare, äldre och yngre, rutinerade fullföljare av en redan etablerad syn på staden och unga entusiastiska egenviljor, Bland de unga entusiastiska egenviljorna intar Einar Jolin något av en särställning., Under 1910-talet hade det skapats en ny konstmiljö i Sverige, framför allt i Stockholm, Det var de unga 1909 års män, med Isaac Grünewald som banérförare, som tagit med sig sina expressionistiska ideer från Frankrike och med dessa starkt influerat det svenska konstlivet, Påverkad av Matisse och av den orientaliska konsten, utvecklade Jolin på 1910-20-talen en ytmässig, dekorativ, lätt naiv stil med blond färgskala i oljemålningar och akvareller med stockholmsmotiv, , Redan under tiden i Paris framträdde i Jolins måleri hans utpräglade sinne för kompositionens jämvikt och harmoni, I denna stockholmsutsikt visar han, som alltid, prov på ett säkert och utsökt färgsinne parat med en utpräglad känsla för linjens nerv och rytm, Mårten Castenfors och Karolina Peterson skriver i utställningskatalogen Einar Jolin:, "I stockholmsmålningarna härskar ofta en sval distans, Jolin registrerar envist och envetet temperatur och ljusförhållanden och han kan närmast liknas vid en förnöjsam turist i staden, Dagar går men motiven består såsom vore själva motiven något i sig att hålla sig till, något som ger stadga åt livet, Stockholm blir så en stabil arena konträr till ungdomens alla resor (gjorde de inget annat än reste?) och allt stillar sig."