Douglas Feuk & Anne Ring Petersen: Ola Billgren - Måleri Paintings, 2000, avbildad sidan 313, Autodidakten Billgren växte upp i ett konstnärshem, självklart av stor betydelse för hans yrkesval, ständigt omringad av inspiration, De gamla mästarna influerade, likväl som Degas och Manet, Genombrottet fick Billgren i mitten av sextiotalet med sina nyrealistiska bilder där han på ett indirekt sätt ville skildra verkligheten baserad på intryck av fotografiet, Alltsedan denna period kom fotografiet att spela en betydelsefull och central roll i Billgrens konstnärskap med ett ständigt sökande efter hur han med fotografiets hjälp skulle kunna utveckla ett tidens nya måleri., 1970-talet utgör ett experimenterandets tid för Billgren, nu ändrar vardagsrealismen karaktär, individen och den porträtterade människan får allt större betydelse, blandat med ständiga stilblandningar där såväl naturromantiska som koloristiska och abstrakta erbjuds plats, Dock är det människan och dess vardagliga miljö som utgör huvudmotiven, Under följande årtionde utkristalliserar sig allt på ett tydligare sätt, känslan får en allt större betydelse, Billgren väljer nu att följa två parallella spår, det måleriska med de romantiska naturabstraktionerna och det fotografiska., Billgrens sista årtidonde är även det tillägnat en särskild inriktining, Under en femårsperiod kom han att helt och hållet ägna sig åt den röda färgens prakt, Influerad av den tyske mästaren Gerhard Richters abstrakta måleri utvecklar Billgren nu något alldeles särskilt, Fortfarande är det den fotografiska bilden som ligger till grund för målningarna, han målar motivet med rött i rött, varefter han med en rakel drar över bilden i den ännu inte torkade färgen, Han koncentrerar sig till den röda färgens oändliga förmåga, söker efter det psykologiska djupet, låter koloriten och de effekter den skapar tala för sig själv, Resultatet blir ett fascinerande, närapå religiöst måleri.